Foto: Fabian Kruuse
Man glömmer det lätt, men under 10-talet så infördes en ny pokal inom svensk fotboll. Den hette Supercupen, och var en cuptävling som bestod av en endaste match mellan segraren i Allsvenskan och vinnaren av Svenska cupen. Ja, egentligen infördes den här lilla turneringen redan 2007, men då var vi ju inte speciellt bra och fick inte vara med. Så för oss så infördes den på 10-talet.
Flest titlar av den här cupen är det naturligtvis vi som har. Vi spelade tre finaler: 2011, 2013 och 2014. Och vi vann två av dessa.
2011 spelades matchen på Nya Malmö Stadion, just innan Allsvenskan skulle dra igång. Vi mötte då Helsingborgs IF och förlorade med 2-1 efter att Jeffrey Aubynn blivit utvisad och lille, retlige Erik Sundin avgjort i sista minuten. 2014 spelades matchen på Gamla Malmö Stadion, en iskall novemberkväll, mitt i vårt Champions League-äventyr. Vi vilade flera spelare och ställde upp med ett oortodoxt lag (Zlatan Azinovic, Johan Hammar, och Agon Mehmeti startade). Matchen var rörig med utvisningar och sena kvitteringar och förlängning. Till sist fick alltihop avgöras på straffar, där Zlatan Azinovic och Erdal Rakip blev hjältar. Azinovic knep Elfsborgs femte och sjätte straff och Rakip dunkade in 7-6 och säkrade titeln.
Men det är supercupfinalen 2013 som stannat kvar längst i minnet hos oss MFF:are. Och inte enkom för att vi vann den med 3-2 mot våra rivaler IFK Göteborg, utan lika mycket för Guillermo Molins dräpande svar på segerintervjun direkt efter matchen.
Så här var det: vi hade ju vunnit Allsvenskan 2013, och IFK Göteborg plockade hem svenska cupen (efter att ha slagit Djurgården på straffsparksavgörande i maj). Den 10:e november skulle vi mötas i Supercupen på Nya Malmö Stadion. Miserabla 2 787 på läktarna, inget drag, men man tackade ju ändå inte nej till en titel, väl? Ställningen i en ganska jämn match var 2-2 (Emil Forsberg hade gjort bägge våra mål) när matchen led mot sitt slut och förlängning var i antågande. Då avlossade Guillermo Molins ett rätt håglöst skott i utkanten av straffområdet. Det gick rakt på John Alvbåge i göteborgsmålet, i midjehöjd ungefär. Men Alvbåge flaxade till och styrde bollen i mål med händerna. Det såg komiskt ut och vi var många som skrattade rått, ganska högt och ganska länge.
Efteråt så intervjuades Molins av TV4 Sport där han uttryckte sig på följande eleganta sätt: »Jag får till en rätt så okej träff, sen vet jag inte om han har doppat handskarna i bearnaisesås inför den här matchen«. Bearnaise-liknelsen kom sig av att Alvbåge veckan innan anklagat Jonas Thern för att ha »ätit lite för mycket bearnaisesås«, när Thern å sin sida kritiserat IFK Göteborg för att ha spelat »brottarfotboll«. Ett flasigt tjockishån av en IFK:are? Jodå. Men som vanligt så gick sista ordet till Malmö FF.
Foto: Fabian Kruuse