Foto: Fabian Kruuse
Man älskar ju kaxiga spelare, det gör man. Speciellt om de dessutom levererar på plan. Om de så att säga inte bara kan »talk the talk« utan även »walk the walk«. Och den Guillermo Molins som spelade i Malmö FF den första vevan, från 2006 till och med sommaren 2011, var i sina bästa stunder en spelare som verkligen symboliserade såväl snack som verkstad.
Säsongen 2010 var han i sitt esse vad gäller talk och walk. Och han var som allra bäst under den dramatiska avslutningen av Allsvenskan. Då förkroppsligade han malmöitisk kaxighet när den är som allra läckrast.
Ni kommer ihåg avslutningsracet 2010? 10-talets tveklöst mest gastkramande upplösning alla kategorier. När vi mötte HIF i den 23:e omgången så låg vi exakt lika, med fyra plusmål på vår sida. Så vann vi ju med 2-0 i tidernas kanske häftigaste skånederby, då ökade ledningen till tre poäng och åtta plusmål. Närmsta lag var för övrigt tredjeplacerade Örebro SK, men de var 11 poäng efter oss och inte så mycket att bry sig om. I nästa omgång förlorade vi, borta mot Djurgården med 1-0, samtidigt som HIF vann. Exakt lika igen, således, med sex plusmål för oss. I omgång 25 vann vi bägge, med uddamålet. I nästa omgång fick HIF däremot oväntat stryk av GAIS hemma, samtidigt som vi bortaslog Trelleborg med klara 3-0. Men i omgången efter förlorade vi hemma mot Kalmar med 1-0, samtidigt som Helsingborg bortaslog Elfsborg. Inför de tre avslutande rundorna så låg vi på samma poäng som vår skånska rival, men med 7 plusmål för oss.
Nu väntade två omgångar med den försvårande omständigheten att HIF spelade innan oss. Bägge gångerna. De kunde alltså passera oss, visserligen med en match mer spelad, men ändå. Pressen skulle ligga på oss, vi skulle behöva gå i väntans tider och oroa oss. Att HIF hade två ganska enkla matcher – Åtvid hemma och Halmstad borta – förbättrade inte humöret heller.
Men när Oskar Månsson, då på Aftonbladet, ringde upp just Guillermo Molins för att kolla om han skulle kolla på Helsingborgs match så svarade Molins nekande: »Jag har aldrig kollat på deras matcher och det kommer jag inte att göra nu heller. Jag kollar hellre på Simpsons«. I all sin enkelhet ett suveränt svar.
I omgång 28 spelade då HIF den 24:e oktober, slog Åtvidaberg hemma med klara 3-0. Nu väntade tre dagar – tre långa, ångestfyllda, skrämselhickande dagar – innan vi skulle ta oss an BK Häcken borta på gamla Rambergsvallen. Men det blev inte någon svår match. Vi städade av getingarna från Hisingen på ett synnerligen fint sätt. Daniel Larsson gjorde 1-0 i 15:e minuten på en genomlöpning, Molins fyllde på med 2-0 med ett kanonskott i 25:e minuten. I andra halvlek nickade Yago Fernandez in såväl 3-0 som 4-0.
Men i nästa runda var det samma sak. HIF bortaslog Halmstad med 4-2 den 31:e oktober och vi skulle inte möta BP förrän kvällen efter. Nu var fler tidningar med på noterna. I Helsingborgs Dagblad så gissade HIF:s anfallare Alexander Gerndt att »de nog känner sig lite pressade därnere i Malmö« när han fick höra om Molins Simpsons-tittande. Och lite stress var det nog med i bilden i den där kvällsmatchen på Grimsta IP. Vi fick inte hål på BP förrän i den 60:e minuten, då nyss inbytte Jeffrey Aubynn nickade in ett Ulrich Vinzents-inlägg. Sen rann det iväg till 4-0. I sista omgången slog vi Mjällby hemma med 2-0, medan HIF bara mäktade med 0-0 hemma mot Kalmar. SM-guldet var vårt och Guillermo Molins kunde fortsätta att kolla på Simpsons i lugn och ro.
Foto: Peter Lind, Himmelriket