Foto: Tony Ernst
2013 slutade i fest. Säkrat guld i Borås, och en ur tabellsynpunkt betydelselös avslutningsomgång mot Syrianska. Vi ska såklart be att få återkomma till den sportsliga upplösningen av allsvenskan 2013 lite senare i den här nedräkningen. För här och nu ska det handla om den Fotbollsgala som gick av stapeln en dryg vecka efter säsongens slut.
Det såg ut som det brukar. Runda bord där finklädda spelare och andra fotbollsdignitärer tog plats. Förlägna leenden då tevekameran kom för nära. Osäkra blickar då någon med mikrofon närmade sig. Ett och annat gapskratt i närbild, när ett skämt gick hem. För lustigheterna stod i huvudsak Anders Jansson, som agerade sidekick till galans ankare Anna Brolin. Erik Hamrén var såklart på plats, tillsammans med sina landslagsspelare. Några dagar senare skulle de försöka kvala in till VM 2014 via playoff mot Portugal. Det gick inte alls. Portugiserna vann hemma med 1-0, och sen gjorde Cristiano Ronaldo hattrick på Friends. Då hjälpte det inte att Zlatan gjorde två.
Zlatan vann för övrigt, i vanlig ordning, Guldbollen. Han blev också utsedd till Årets anfallare på herrsidan. Melker Hallberg blev Årets nykomling och Tobias Hysén Fotbollsallsvenskans mest värdefulla spelare. Staden Malmö fick fem priser, men det var LdB som tog emot fyra av dem. Ramona Bachmann korades till värdefullaste spelare samt Årets mittfältare. Þóra Björg Helgadóttir blev Årets målvakt och Jonas Eidevall Årets tränare på damsidan. Nyblivna herrmästarna Malmö FF fick ett pris: Utmärkelsen till Årets tränare på herrsidan förärades Rikard Norling.
Men laget hade det uppenbarligen trevligt ändå. Fotbollskanalens/TV4:s reporter fångade Erik Friberg, vår Mister 100 procent, han som under året gjort mål på varje skott som träffat mål, i en av korridorerna runt festlokalen. Friberg svarade så här på frågan om hur kvällen varit:
»Den har varit kanon, faktiskt. Vi har det bra där nere vid guldbordet, så att vi… vi sitter och myser«.
Självklart kommer samtalet också in på hundraprocentigheten.
»Mister 100 procent, hur känns den benämningen?«
»Den mår jag bra med, faktiskt…«
»Fyra skott, fyra mål, blev det för dig«.
»Sex skott, sex mål«.
»Ja, just det! Sex…«
»Vetefan var du har din information ifrån, alltså…«
»Andreas Sundberg sa fyra-fyra«.
»Ah, men han är tveksam, alltså…«
Erik Fribergs breda leende slocknar något när en stol på Rambergsvallens avbytarbänk – en stol som han i besvikelse över en annalkande förlust sparkade sönder – kommer på tal. Med ett visst tillkämpat allvar slutar han hålla armarna i kors, stoppar händerna i fickorna och säger:
»Ja… den är jag inte… det är inte ett av mina stoltaste minnen, sådär va«.
Han erkänner att han blev ersättningsskyldig. Fick betala tre och ett halvt tusen.
»Märkligt alltså, för den plaststolen, på nåt sätt«, säger Friberg. Och ler igen.
På sina ställen kallades intervjun en värdig uppföljare till Adam Alsings samtal med Göteborgsmålvakten Bengt Andersson vid galan 2007. Då hade Andersson, till bland annat Tobias Hyséns stora förtjusning, på frågan om han inte slutat fira än svarat »nä, vi är på tårna«.
Mittfältaren Erik Friberg var inte vår mest spektakulära spelare i guldlaget 2013. Men trots att han inte riktigt alltid var ett självklart förstaval på sin position blev han ändå en av truppens viktigaste stöttepelare. Gjorde alltid sitt jobb, var lagom elak och stod för några riktigt tunga mål. Så visst var det honom väl unt att ha en riktigt trevlig kväll på Fotbollsgalan?
Foto: Tony Ernst