Att Pontus Jansson inte bara är en professionell fotbollsspelare utan också supporter ut i fingerspetsarna lär väl inte ha gått någon förbi. Exempelvis twittrade han ilsket om VAR efter Wolfsburgs första mål på Stadion i februari, han tog ledigt från Leeds och ledde allsång inför Chelsea borta, och innan landslagssamlingen för VM-kvalet i juni 2017 åkte han till Jönköping. För där spelade Malmö FF match. Och Jansson befann sig, på det självklaraste av vis, i klacken.
Det var sista matchen innan det var dags för ett knappt månadslångt sommaruppehåll. Mycket hade gått vår väg under våren. Undantaget var hemmamötet med Norrköping ett par veckor tidigare. Trots att vi tagit ledningen, och att känslan varit att östgötarna var på väg att krokna, hade vi förlorat. Norrköping vände på det hela med två sena mål efter hörnor. Det var också Norrköping som skuggade oss i tabellen inför vår match mot Jönköping Södra. Vi ledde alltså, men bara på målskillnad. Till vår fördel var också att Norrköping spelat en match mer.
Det var en behaglig försommardag som blev än skönare i matchens 19:e minut. Vi sågade oss fram och Anton Tinnerholm serverade en precisionspass till Anders Christiansen, som sprintade genom i mitten och dunkade upp bollen högt i närmsta. Sen hade Markus Rosenberg ett jätteläge till 2-0, men en Södra-försvarare råkade träffas av bollen på mållinjen.
Istället kvitterade Jönköping i början av andra. En långboll på Thelin, Brorsson och Nielsen i mittförsvaret kom inte åt honom i tid. Han rullade bakåt till Dzenis Kozica som yttersidesskruvade upp den i Dahlins vänstra kryss. Ett tjusigt skott, det får man storsint erkänna så här i efterhand. För det är ju inte ett mål som svider särskilt mycket längre. Tio minuter senare återställde nämligen Erdal Rakip ordningen när han kom fri, höll undan en klängande försvarare och chippade in det som skulle visa sig bli segermålet.
En sommarledighet hägrade, och vad kan väl skänka en mer rofylld semesterkänsla än en serieledning? Och där och då visste vi ju inte ens hur makalöst månaderna efter uppehållet skulle utveckla sig (i Allsvenskan i alla fall, Champions League-kvalet talar vi tyst om). Norrköping hamnade i en rejäl sommarformsvacka och sjönk som en sten i tabellen. Samtidigt radade vi upp trepoängare. När vi nått mitten av augusti och den 19:e omgången ledde vi med 13 poäng. Allsvenskan var i praktiken avgjord. Det vågade vi såklart inte riktigt anta just då, men såhär i efterhand kan vi tillåta oss dylika självsäkra och svepande formuleringar.
Men åter till Jönköping. Efter match, sedvanligt firande framför bortaklacken. Och så fick Markus Rosenberg låna en telefon för att ta en selfie. I mitten på bilden syns han själv, lite bakåtlutad, leende men med den där lite avvaktande trycker-jag-nu-på-rätt-knapp-blicken. Runt honom, idel glada kepsprydda ynglingar. Någon ute på kanten lyfter en plastmugg öl. Och så där bakom, i baseballkeps, en likaledes lycklig Pontus Jansson. Det hela fick en del uppmärksamhet i medier. Pontus Janssons fina tweet, som förutom bilden höll texten »Familjen« och ett hjärta, fick helt enkelt vad den förtjänade.