Läget var prekärt. Vi var illa ute i den här matchen. Trots vår fina insats nere i Cluj-Napoca där vi rättvist och starkt vunnit med 1-0 efter mål av Carlos Strandberg så var dubbelmötet vidöppet efter ett veritabelt drömmål av rumänerna på Nya Malmö Stadion. Clujs 1-0 kom i den 36:e minuten när kroatiske mittfältaren Damjan Djokovic cykelsparkade in bollen. Nu stod det således 1-1 i matchserien.
Det kändes som att CFR Cluj var flera klasser bättre än bara en vecka tidigare. Eller snarare som att de upptäckt att de faktiskt var minst lika bra som oss. Nere i Cluj, på den rätt öststatsrisiga Stadionul Dr. Constantin Radulescu, så verkade de nästan skärrade. De överlät initiativet åt oss, fegade i offensiven, och såg inte ut som ett lag som kvalade till Champions League. Efter segern därnere var vi många MFF:are som när vi släckte törsten på Unirii-torget redan satt och drömde om nästa omgångs motstånd.
Just det, detta var ju Champions League-kval. Magnus Pehrsson hade lett oss till SM-guld 2017 i överlägsen stil, men efter en medioker vår året efter fått sparken. Alltså var det vår nye tränare Uwe Rösler som skulle leda oss i Champions League-kvalet. I första omgången fick vi Drita från Kosovo och tog oss vidare med sammanlagt 5-0 (3-0 borta, 2-0 hemma). I andra rundan väntade alltså rumänska mästarna, som hade stått över första omgången.
Fotbal Club CFR 1907 Cluj är järnvägsarbetarnas lag i Rumänien. Man förstår det när man översätter CFR. Caile Ferate Romane: Rumänska järnvägen. Man bildades 1907 i dåvarande Österrike-Ungern och vann första titeln 1911, då man plockade hem lokala Transsylvaniska mästerskapet. Man vann dock inte rumänska ligan första gången förrän 2008 men har sedan dess fem mästerskap, bland annat de två senaste. En svensk har spelat i laget: Djurgårdens gamle ytterback Mikael Dorsin, som gjorde 8 matcher och ett mål 2008, och därmed vann ligan med laget.
Nå, tillbaka till den 36:e minuten på Nya Malmö Stadion. Nu var vårt överläge från bortamatchen kvitterat. Och rumänerna såg plötsligt mycket bättre ut än i första matchen. Men det skulle visa sig att vi också hade en högre växel. Alldeles i slutet av första halvlek prickade Markus Rosenberg ribban med en kanon, och ganska tidigt i andra halvlek kom så avgörandet. Arnor Traustason fick bollen av Carlos Strandberg en bra bit utanför rumänernas straffområde, krånglade sig förbi en back och avlossade ett skott, liksom från höften, utan ansats. Det for som en pil rakt upp i vänstra krysset. Ett på alla sätt magnifikt och underbart fotbollsmål.
Cluj lyckades aldrig resa sig efter det här. En utvisning en kvart från slutet grusade definitivt förhoppningarna. Vi gick vidare med sammanlagt 2-1. I tredje omgången åkte vi sedan ut (på bortamålsregeln efter 1-1 hemma och 0-0 borta) mot ungerska Vidi. Men detta betydde att vi istället åkte in i Europa League-playoff, där vi ställdes mot danska FC Midtjylland. Om detta dubbelmöte ska vi berätta längre vid ett annat tillfälle. För nu nöjer vi oss med att minnas Traustasons projektil och känslan inombords när alla inser att bollen är på väg in.