Foto: Fabian Kruuse
Om man skulle få för sig att lista de viktigaste målen gjorda på fasta situationer för Malmö FF under 2010-talet så kan det se ut så här:
Mål på straff: Markus Rosenbergs 1-0 hemma mot RB Salzburg 2014
Mål på hörna: Jo Inge Bergets 2-3 borta mot Celtic 2015
Mål på frispark: Markus Rosenbergs 2-0 hemma mot Sparta Prag 2014
Det finns en hel del straffar och hörnor som kan konkurrera om förstaplatsen i deras respektive kategorier, men när det gäller frisparkar direkt i mål så finns egentligen bara denna. Vi har knappt gjort några fler, va? I alla fall ingen som är på långt när lika viktig. Letar man noggrant i hjärnbarkens allra snårigaste vindlingar så får man fram en rätt lös Yoshimar Yotun-frispark i 3-2 segern hemma mot AFC under sommaren 2017, en kanon i krysset av Rosenberg till 3-0 i slutsekunderna hemma mot Kalmar 2015, och Wiltons oväntade skott i närmsta krysset till 1-0 i hemmamatchen mot Dinamo Zagreb 2011. Ja, och så den där Magnus Wolff Eikrem-frisparken direkt i mål till 2-0 i cupfinalen 2016, men det är ju fortfarande too soon att ens tala om.
Så det här är egentligen den enda viktiga frisparken direkt i mål vi gjort under 10-talet.
Under 00-talet så vande man sig nästan vid att vi var ett lag som var livsfarliga på frisparkar i närheten av straffområdet. Vassast av alla var såklart Afonso Alves, där det var skarp målchans så fort bollen lades upp. Under 10-talet så försvann det. Man har inte direkt räknat med mål när vi fått en farlig frispark med oss de senaste tio åren.
Nå, att den här frisparken ståtar ensam på en topplista förtar inte dess vikt, kraft eller skönhet. Det var en sagolik frispark i en ödesmättad stund när föreningen som bäst behövde det. Och man är ju inte särskilt förvånad över att Markus Rosenberg även visade sig ha denna sträng på sin redan fyllda lyra.
Ni kan berättelsen. Ja, det här är ju de facto en av utgångspunkterna för själva berättelsen om Malmö FF:s uppgång under 10-talet. Det finns fler, såklart, men det här är tvivelsutan en. Hade inte Rosenberg bankat in den här frisparken och vi därmed slagit ut Sparta Prag så hade vi inte varit den klubb vi är idag. Det är svårt med kontrafaktiska historieskrivningar, och vi hade säkert ändå åstadkommit mycket av det vi gjort, men det går inte att komma ifrån att det här är ett synnerligen betydelsefullt ögonblick.
Vi hade förlorat nere i Prag med 4-2. Det kändes svårsmält efter den utmärkta första halvleken där vi faktiskt också ledde med 2-1, efter mål av Emil Forsberg och Isaac Kiese Thelin. Åge Hareide var besviken i tidningen efter matchen, men såg också framåt mot returen: »Det handlar om att få 1-0 tidigt. Vi vet att vi kan göra mål på dem och hemma kan vi skapa ett större tryck«.
Vi gjorde också 1-0, men kanske inte så tidigt som Hareide hade önskat. Erik Johansson bröt ett uppspel uppe vid mittplan i den 35:e minuten och satte bollen på Kiese Thelin, som elegant skarvade den vidare på en touch till Rosenberg. Markus verkade under en tusendels sekund ha svårt att få bollen med sig men lyckades krångla sig förbi sista back, och fri med målvakten chippade han bara in den. Sparta Prag såg kanske inte skärrade ut, men konfunderade i alla fall.
I slutet av första halvlek har vi sedan ett osannolikt flyt då en av Sparta Prag-spelarna nickar en hörna i ribbans underkant. En förvånad Robin Olsen vänder sig bara om och får bollen, som i present, rakt i händerna. Ett »Sliding Doors«-moment av absolut högsta kaliber.
Nu är vi här vid den här frisparken. Det är Isaac Kiese Thelin som blivit upphakad just när han ska skjuta. Vi är framme vid den 53:e minuten. Markus Rosenberg lägger upp bollen, men även Ricardinho står redo, så att det ser ut som att vi har såväl en höger- som en vänsterskytt på plats. Ja, Ricardinho är faktiskt mest aktiv, han kallar och pekar, gestikulerar som att det verkligen är han som ska skjuta. För han kan ju skjuta frisparkar; han har ju också gjort mål för oss på det viset. Fast det var inte på tiotalet utan 2009, mot Häcken, så här har det gått ett tag sen dess. Och det är Markus som skjuter, det vet ni.
Bollen far som en ilsken projektil upp i närmsta krysset. Sparta Prags målvakt står helt stilla, ja, han har faktiskt tyngdpunkten på fel ben och hinner aldrig röra sig. Markus springer iväg mot Stadions sydöstra hörn, och flera av de andra spelarna får någon sorts tokflipp och springer lite överallt. Det ser roligt ut, mitt i all euforisk glädje. Och allra roligast ser Ricardinho ut. Han springer iväg åt ett helt eget håll, som att han inte kan ta in vad som just har hänt. Och det får man ju förstå. För det är en vansinnigt vacker och vital frispark, vår allra viktigaste under hela 2010-talet.
Foto: Fabian Kruuse