57: Markus Rosenberg fullbordar vändningen med sitt 3-2 mot Örebro (2014)

Det hände många fantastiska saker det magiska året 2014. Och så hände det också saker som en vanlig säsong varit alldeles oerhört minnesvärda, men som detta år hamnade en smula i skuggan bakom Salzburg-mål, Friends-hyssjande och Madrid-invasioner. Idag, govänner, ska vi ta en titt på ett sådant tillfälle. 

Augusti var en matchtät månad. Såklart. Viktig period i allsvenskan och samtidigt Champions League-kval (även om både Ventspils-matcherna och bortamötet med Sparta Prag spelades i juli). Tre allsvenska matcher hade klämts in mellan segern över Sparta och bortamötet med Red Bull Salzburg. Först slutade en svängig söndagstillställning där IFK Göteborg stod för motståndet 2-2. På onsdagen var det sedan dags att ta emot Örebro. På hemmaplan. Vi hade nått den 19:e omgången. Vi var förstås i serieledning, och vårt avstånd ner till andra plats – där AIK parkerade – var fyra poäng. ÖSK stred i botten. Endast målskilllnad skiljde dem från kvalplatsen.

Matchtätheten avspeglade sig i startelvan. Mot Göteborg hade Robin Olsen lyckats dra på sig sin tredje varning för säsongen, vilket innebar att Zlatan Azinovic fick göra allsvensk debut mellan stolparna. Tinnerholm var småskadad och ersattes av Matias Concha, och Åge valde också att rotera på mitten. Piotr Johansson, även han allsvensk debutant, kastades in på högermittfältet och Amin Nazari kompletterade Adu inne på mitten. Men det fanns också rutinerad offensiv kraft på plan i form av Rosenberg, Magnus Eriksson och Emil Forsberg. Även mittförsvaret och vänsterback var de ordinarie: Erik Johansson, Helander och Ricardinho.

Rosenberg fick iväg en farlig nick mot bortre krysset redan i inledningen. Oscar Jansson klarade, men jodå, kanske skulle det här nog kunna ordna sig ändå.

Efter tolv minuter fick Örebros anfallare Crespo Kamara bollen på ÖSK:s vänstersida, i utkanten av straffområdet. Han vände inåt och knallade utan vidare prut upp bollen i närmsta krysset, förbi en något yrvaken Azinovic. Inte särskilt många minuter senare drev Daniel Gustavsson fram i mitten, sökte växelspel med Kamara, Ricardinho såg ut att bryta, men bollen gick tillbaks till Kamara som retfullt enkelt lättade den förbi Erik Johansson och sedan volleybredsidade in den i ena hörnet. Chockartat nog stod det 0-2. Att det inte gått ens tjugo minuter var kanske bra på sätt och vis – det var mycket kvar – men just då kändes allt givetvis bara uselt.

Halvtidssignalen ljöd. Det hördes en del burop från de tämligen glest besatta (drygt 12 000 åskådare) läktarna. Möjligen förståeligt, men ändock ovärdigt. Fast visst, det hade sannerligen inte varit någon bra halvlek av Malmö FF. 

Amin Nazari och Piotr Johansson hade inte varit avgjort sämre än så många andra, men det var de som fick betala för lagets skrala insats. De fick gå av i paus och ersattes av Simon Kroon och Isaac Kiese Thelin. 

Bättre fart? Jo. Men det var inte precis så att vi fullständigt pulveriserade vårt motstånd. Hoppet väcktes av att Nordin Gerzic, som för övrigt bränt ett friläge mellan Kamaras båda mål, hade armen onödigt högt uppe vid ett inlägg. Onödigt ur Örebro-synvinkel, alltså. För vår del skulle man med visst fog kunna hävda att det var nödvändigt. Straffen var solklar, och så var även Markus Rosenbergs exekvering av den. 2-1 och en halvtimme kvar.

Det där oerhörda trycket infann sig inte. Men vi var bättre. Med en dryg kvart kvar vandrade Kiese Thelin in från kanten och sköt från vad som kändes som lite för långt håll; ett konstigt, lågt och skruvat skott. Utsiktsvinkeln var perfekt från oss uppe på Roys. Oscar Jansson reagerade någon tiondel för sent och vi såg bollen arbeta sig in i bortre hörnet. Det var kvitterat.

Det skulle komma ett avgörande. En frispark från mittplan lyrades in av Magnus Eriksson, Örebroförsvaret tappade bort markeringen och Markus Rosenberg tilläts gå upp i ensamt majestät. Ja, alltså, rent bildligt talat befann han sig såklart alltid i ensamt majestät, ingen annan kunde göra anspråk på hans måhända för ögat osynliga – men ändå ack så påtagliga – kungakrona. Men här blev det som en fysisk zon runt honom, örebroarna liksom beredde plats för Herran, och vår kapten steg till väders och skallade in bollen i bortre krysset. Vi var då framme i 89:e minuten och Rosenberg firade besinningslöst i bar överkropp. Eller var möjligen tröjavtagandet orkestrerat? Det innebar nämligen en varning, och att målskytten därmed blev avstängd/slapp nästkommande match borta mot Gefle. Gissningsvis grät han inga tårar över detta.

Samtidigt fick AIK bara oavgjort mot Djurgården. Det som en bit i andra halvlek sett så illa ut slutade istället i trallvänlig dur. Vi cyklade hem och sov, med sex poängs serieledning som huvudkudde, de rättfärdigas sömn.

P.s Glöm inte att anmäla dig och köpa biljett till 100/10 quizet där du kan vinna fina priser såsom bortaresor med MFF Support och merch från Supporterhuset. Köp din biljett här: https://supporterhuset.selz.com/categories/nyinkommet