Foto: Calle Rockbäck
Slutspurten 2010 utvecklade sig till en rysare. Drygt halvvägs in i serien stod det tämligen klart att det skulle stå mellan oss och HIF. Inget av lagen lyckades rycka. Vår klassiska derbyvinst på hösten följdes av en förlust mot Djurgården. Och när HIF chockförlorade hemma mot GAIS i den 26:e omgången följde vi upp med ett 0-1-debacle mot Kalmar i omgången därpå. Med två omgångar kvar hade lagen skramlat ihop 61 poäng var. Åtta plusmål skilde till vår fördel.
I den 29:e omgången spelade HIF dagen innan oss. De avfärdade utan vidare prut Halmstad på bortaplan. Enda trösten var att de inte lyckades äta upp vår målskillnad, vilket det ett tag faktiskt såg ut som om de skulle lyckas göra. Halvvägs in i andra halvlek ledde nämligen de rödblå med 4-0. Halmstad tryckte emellertid in två tröstmål sista tio. Menför oss som hoppats på halländsk hjälp var det ändå en otäckt komfortabel seger för våra antagonister. Så det var med kniven mot det alltför bekanta stället – strupen – vi åkte upp till Grimsta för att möta ett bottenkrigande BP.
Första halvlek blev ungefär som väntat. Eller snarare, som fruktat. Spänt, stelt, nervöst, krampaktigt, chansfattigt. Som lök på laxen drog Ivo Pekalski på sig ett gult kort, vilket innebar avstängning i avslutningen mot Mjällby helgen därpå. Där och då kändes det dock som ett mindre problem. Nu var fokus på att se till att hålla platsen i förarsätet.
En liten bit in i andra halvlek hade egentligen inte så mycket hänt. Fortfarande mållöst. Roland Nilsson provade med att tidigt plocka ut Jiloan Hamad och ersätta honom med Jeffrey Aubynn. Det visade sig bli själva definitionen av ett lyckokast. Jeff hade bara varit på plan i några minuter när han mötte ett långt Ulrich Vinzents-inlägg vid den bortre stolpen och knoppade in sitt enda allsvenska mål den säsongen.
Det var en dryg halvtimme kvar. BP såg uddlösa ut, men oron fanns såklart ändå där, läget och kontexten gjorde att uddamålsledningen kändes som om den vore tillverkad av det allra sköraste porslin. Så varför inte göra ytterligare ett byte? Ut med Daniel Larsson, in med det årets succéyngling Dardan Rexhepi. I 79:e minuten hittade Aubynn honom med en djupledsboll ute till vänster, Rexhepi sprintade ifrån sin försvarare och slog en höger yttersida snett inåt bakåt. Där mötte Agon Mehmeti, som med bredsidan vinklade in bollen i bortre burgaveln. Ungefär samma maska som Aubynns nick hamnat i, för övrigt.
Och så kommer vi till det som – kanske – gör detta mål extra minnesvärt. Agon rusade ut till sidlinjen och plockade åt sig SDS-fotografens Hussein El-Alawis kamera. Fumlade lite, men lyckades trycka av ett foto som så småningom visade sig bli en närbild av en leende Dardan Rexhepi. Kameraidén var Wiltons. Han hade sett Samuel Eto’o göra ungefär likadant.
Domare var Martin Ingvarsson. Han lät det hela passera utan kort, men med en barsk kommentar: »fira ni, men gör det lite snabbare«.
BP var, såklart, ett slaget lag. Några minuter senare spädde Dardan Rexhepi själv på med ett tjusigt nickmål på ännu ett svepande Vinzents-inlägg, och på övertid rullade Daniel Andersson in en straff.
Matchen slutade 4-0 och vårt målskillnadsövertag var utökat till tio plusmål. Malmö FF hade skakat av sig guldfrossan och förberett för fest helgen därpå. Men det är, som man brukar säga, en annan historia.
Foto: Peter Lind, Himmelriket