Foto: Peter Lind, Himmelriket
49 varianter på ett tema. Fritt efter Raymond Queneaus »Exercices de style« från 1947.
Noteringar
Strax efter 21:00, onsdagen den 27 augusti 2014. En lång frispark från Robin Olsen. Nickduell på Salzburgs planhalva, ute till vänster. Emil Forsberg och Isaac Kiese-Thelin stångas med motståndarna. Rörig situation. Bollen hamnar hos Magnus Eriksson. Han drar till på volley. Bollen far i en bana över Peter Gulacsi och in i nätet. Publiken jublar. Målet betyder 2-0 till Malmö FF. Det har spelats drygt 18 minuter. Sammanlagd ställning nu 3-2 till hemmalaget.
Litotes
Det var egentligen inget märkvärdigt. En fotbollsmatch någonstans, där en förlupen boll landade hos nummer 7 i hemmalaget. Han sparkade på den; den flög in i mål. Folk verkade bli glada.
Metaforiskt
Likt pilen från en båge flög den sydda lädersfären i en vid kurva, nådde sin högsta punkt någonstans vid straffpunkten, för att sedan segla ned i målburen. Och likt den långa pilbågens intåg på de brittiska öarna på 1200-talet, då odalmännen stärktes gentemot överklassen, så visade denna båglinje samma verkan: hur styrka och kunnande kan trumfa rikedom och status. Och i utsträckningen: hur det är möjligt för vanligt folk att kasta av sig förtryckarnas ok.
Baklänges
Efter 18 minuter var det fest på läktaren, efter att bollen lagt sig tillrätta i nätmaskorna. Peter Gulasci i Salzburgmålet hade kommit på mellanhand och bara stått och fånglott när kulan passerat över honom. Den hade gått i en båge, efter det att Magnus Eriksson dragit till på volley. Det gjorde han efter en lite tilltrasslad och bökig situation med Isaac Kiese Thelin och Emil Forsberg inblandade från vårt håll. Upprinnelsen hade varit en frispark som skickats upp i plan av Robin Olsen. Och då ledde vi förresten redan med 1-0.
Överraskningar
Att han skjuter därifrån! Vad tänkte han på? Och hur är det ens möjligt att få den bollbanan? Han ser ju inte ens ut att vara i balans. Hårt trängd är han också. Och vilket öronbedövande jubel från läktarna! Vilken grej! Otroligt!
Dröm
Man fick intrycket av att allting var dimmigt och pärlemorskimrande. Suddiga varelser rörde sig på en gräsyta. Det pågick någon sorts tvekamp. Allting stod och vägde när bollen damp ner hos en av krigarna, iförd traditionell klädsel och mohikanfrisyr. Han sköt i flykten. Bollen seglade iväg, in i den dunkla kvällen. Reaktionerna runt arenan lät inte vänta på sig. De jublade åt skådespelet nere på planen. Spelets regler var svårtydda, oklara. Men matchen skulle fortsätta länge än. Då vaknade jag.
Prognos
Du kommer att befinna dig på Nya Malmö Stadion, en augustikväll i nådens år 2014. Ställningen i den pågående matchen nedanför dig kommer att vara 1-0. Klockan kommer att stå på drygt 18 minuter. Då kommer bollen, efter en rörig situation, att dimpa ner hos spelare med nummer 7 på ryggen, en viss Magnus Eriksson. Han står långt ifrån mål men kommer att få ett infall och skjuta direkt. Bollen kommer då att flyga i en vid båge över målvakten och landa i mål. Du kommer att skrika lungorna ur bröstet i vild glädje.
Synchysis
Från Robin Olsen en frispark, bollen rörigt med Kiese-Thelin och Forsberg, ner hos Magnus Eriksson dimper. Vid båge, skott från höften, målvakt i Salzburg ledsen ser ut. 70 minuter kvar spela, jubel många, 2-0 betyder, ännu klart ej.
Regnbågen
Red Bull. Så hette vårt egentligen rätt färglösa motståndarlag. Ändå var deras bortatröjor mörka; nära nog violetta. Eller kanske är indigofärgade en korrektare beskrivning? Malmö FF bar sin tjusiga, sedvanliga blå klädesdräkt då de sprang in på den gröna mattan. Hårt spel, men efter 18 minuter ännu inga gula kort. Ändå måste Kiese Thelin varit alldeles blåslagen redan. Ny duell, och den vita bollen landade på Magnus Eriksson delvis orangea fotbollssko. Bollen steg mot den svarta kvällshimlen, Peter Gulasci stod som fastfrusen i sin röda tröja. Mål, och tillvaron målades rosa. Nu fanns ingen plats för svartsyn. Vi var på väg till Champions League, och alla andra allsvenska lag blev såklart gröna av avund.
Tvekan
Jag vet inte riktigt var det inträffade… i en kyrka, en lada, en större stövel? Vad fanns där? Drygt 20 000 människor, sånger, flaggor? Ja, så tror jag att det var. Någon utmärkte sig. Men hur? Genom sitt storhetsvansinne? Genom sitt svårmod? Nja, han vågade skjuta från långt avstånd. Han tog en chans. Detta slutade med att bollen for i nät och att en extas drabbade de närvarande. Men hur fortsatte äventyret? Och vad hände sedan?
Precision
Magnus Eriksson, exakt 180 centimeter lång, och vid tiden för händelsen 24 år, 4 månader och 19 dagar gammal, sköt iväg bollen, 22 centimeter i diameter och 69 centimeter i omkrets. Klockan slog 21:03:01, onsdagen den 27 augusti 2014, då bollen lämnade foten, på vilken satt en fotbollssko av märket Puma, storlek 43. Det tog bollen 1,2 sekunder att korsa mållinjen, vid vilket ett jubel från publiken vidtog. Detta jubel nådde 128 decibel i ljudstyrka och varade i 44 sekunder. Ställningen var nu 3-2 till Malmö FF, grundade 24 februari 1910, över Red Bull Salzburg, grundade 6 april 2005. Matchen gällde en plats i Champions League, för vinnaren, samt en tröstplats i Europa League, för det förlorande laget. 71 minuter plus tillägg återstod av matchen.
Den subjektiva sidan
Jag stod på läktaren, ganska högt uppe till höger på ståplats, och mådde bra. Snyggt klädd i min retromatchtröja, bägge mina ungar bredvid mig. Vi hade ätit indiskt före match, dal makhani om jag inte missminner mig. Jag var såklart orolig innan matchstart, men efter 1-0 så släppte det lite. När bollen damp ner hos Mange så tänkte jag: »Skjut!«. Jag brukar ha känsla för hur spelarna ska göra. Det kan ju ha att göra med min egen fotbollskarriär i Lydia Marathons ungdomslag. Så jag var inte förvånad när bollen studsade in i målet. Men stor glädje var det. Och gladast av alla på läktaren blev nog jag.
Annan subjektivitet
Jag var förbannad redan långt innan matchstart. Det där jävla läskfabrikantslaget och deras debila fans hade retat upp mig till vansinne. Ta över en anrik förening, byta ut färger och sköld, kommersialisera klubben, och sedan med hjälp av sockersörjestålar försöka köpa sig till framgång? Dra rätt åt helvete! Och när Mange fick för sig att skjuta från långt håll och man insåg att bollen var på väg in? Åh, herregud vilken glädje. Det vara inte bara en stolthet och eufori över vad vi själva var på väg att åstadkomma i vår föreningsdemokratiska förening, utan även blint raseri och fuck you-fingrar mot deras plastsupportrar, deras skamliga hittepå-klubb och kanske mest mot den skalliga, ledsna clownen som vaktade deras mål.
Berättelse
Det kom sig en vacker och klar onsdagskväll i slutet av augusti för sex år sedan att två fotbollslag möttes på en tajt arena med bra akustik. Matchen var av avgörande karaktär och skulle komma att betyda mycket, för bägge lagen. Vi hade nått fram till cirka tjugo minuter av den här bataljen när en av spelarna i hemmalaget bestämde sig för att prova ett skott från långt avstånd. Det visade sig vara ett avgörande moment: bollen seglade i en vid båge in i mål och de himmelsblå från Malmö kunde koppla ett fast grepp om striden. Länge, länge, ja, långt efter matchens slut, så skulle fortfarande folket på plats prata om denna händelse, då en av spelarna sköt från långt avstånd, som en avgörande begivenhet i klubbens historia.
Negationer
Det var varken varmt eller kallt ute. Knappast en sån kväll man minns för vädrets skull. Man kan inte säga att det varken var matchens inledning eller slutskede; varken avgjort eller uppgivet. Det kom en höjdboll som varken Isaac Kiese Thelin, Emil Forsberg eller Salzburgförsvararna kom åt. Det borde inte varit varken det första eller ens det andra alternativet att ta bollen på volley. Det var förresten varken Isaac eller Emil som sköt. Inte Rosenberg heller. Bollen gick varken lågt eller halvhögt. Peter Gulasci stod varken på sin mållinje eller utanför straffområdet. Men rätt, det stod han inte. Han varken hoppade eller slängde sig. Bollen gick varken utanför eller över. Det stod inte längre 1-0. Vi på läktarna var varken ledsna eller likgiltiga.
Anagram
Loblen pamd ren osh Sugnam Soriksen. Nah grod lilt åp Levoly. Bellon gölf i ne div gebå hoc leddana i lemåt. Lala velb mos iktoga. Lubpiken kresk och lubjade. Ted tosd 02- lilt Ömlam.
Homeologi
Boll dimper ner, ingen kontroll. Spelar roll. Magnus Eriksson tar denna boll, han skjuter, från långt håll. Har han koll? Han har huvudroll! Målvakten ett såll, Salzburg i moll. Publiken har glömt gammalt groll, dags för rock n’roll. Nu står det 2-0.
Affärsbrev
Jag har äran att informera Er om följande fakta till vilka jag var åsyna vittne: en utspark från Robin Olsen landade högt upp på Red Bull Salzburgs planhalva, lite till höger. Där uppstod en rörig situation, involverandes Isaac Kiese-Thelin och Emil Forsberg. Jag vill nu tillfoga en tvekan: vad som hände sedan är svårt att förklara. Men bollen damp ner hos Magnus Eriksson, som drog till från höften. Bollen seglade i en vid båge och in i motståndarnas mål. Det stod nu 2-0. Med dessa omständigheter i beaktande är det inte märkligt att publiken skrek och jublade. I väntan på Ert svar frambär jag till Er mina minst sagt högaktningsfulla vördnadsbetygelser.
Baksidestext
I denna nya roman så har författaren med sedvanlig kraft beskrivit en hjältesaga av magnifik karaktär. Vi får följa »de himmelsblå« i kampen mot de österrikiska horderna, i slaget om evig och gudomlig rättvisa. Intrigen kretsar kring den 24-årige förgrundsfiguren, Magnus Lennart Eriksson, och hans resa fram till det oväntade beslut som räddar ära och berömmelse åt hans klan. Författaren visar upp ett pregnant språk, ett ljuvligt persongalleri, samt en miljö i vilken de flesta av oss kan känna igen sig.
Logisk analys
Spelare.
Magnus Eriksson.
Magnus Eriksson är spelaren.
Boll.
Dimper ner.
Bollen dimper ner.
Knappt 19 minuter.
Det är tidpunkten.
Skott från långt håll.
I en vid båge.
Det är själva handlingen.
Folk på läktaren.
Skrik och jubel.
Det är reaktionerna.
2-0 till Malmö FF nu.
Det är den logiska slutsatsen.
Apokope
Boll dam n ho Magn Eriks eft e rör situat. Ha sk dir, i flykt. De gi i e vi båg oc landa in i mål. Al ble so toki, skre och jubla, ful kao run aren. De betyd 2-0, de återst sjutt minut a match, spänning ste.
Utrop
Herregud! Så nervöst! Mer tjongande! Ännu mer stångande! Det var det värsta! Borde varit frispark! Men inte då! Ska man förstås inte förvänta sig! Men vad händer!? Eriksson skjuter! På volley! Därifrån! Idiotiskt! Upp upp upp i luften! Tjong bara! Fast vänta nu! Kolla målisen! Han når inte! Han står still! Den går in! Mål! Det är inte sant! Men jo! Det är mål! Tinnerholm hoppar! Mange rusar iväg! Ser ut som en tokig! Det blir kramkalas! Och vi jublar! Dansar! Hoppar! Skriker! Läktaren skakar! Det står 2-0! Två jävla noll! Vi ska till Champions League!
Liksom, va
Det började med en utspark, va. Sen blev det liksom stökigt, va. Bollen studsade runt, va. Sen damp den liksom ner hos Mange, va. Och han bara sköt, från höften liksom. Bollen for i en båge, va. Landade i målet liksom. Målvakten fattade ingenting, va. Och folk blev liksom som tokiga, va.
Prunkande
Eldklotet hade sänkt sig över horisonten, himlen skimrade. Den långa sparken tecknade ett kalligrafiskt streck i luften. Nu trädde två unga junkrar in i handlingen: Kiese-Thelin och Forsberg. Ett sällsamt skådespel av svårtydda rörelsescheman följde. Till sist skulle den glittrande bollen, sydd av säreget läder, landa likt dimman över öde äng, på herr Erikssons bevingade fot. Plötsligt slog en ljungande blixt ner, då nummer 7 i all hast bestämt sig för att avlossa sin skarpladdade kanon. I en vid båge, likt kupolen på en kyrka, sträckte sig meteoren över himlavalvet. Dess svans kunde ses vida omkring. Till sist landade den mjukt och uttryckslöst i målet. Den tunnhårige Gulacsi, böjd av sorg och i sliten vadmal, kunde endast stilla åse katastrofen. Från läktarna steg nu tusen rösters vrål, likt lejonen på savannen då jakten slutförts.
Talspråk (skånska)
Ja, de va Robin som langa opp den. Sen ble de litta klyddigt där ett slag. Men så damp den ner hos Mange. Å han dro ti direkt, kagigt som fan. Bläran fick en ving bana men de va nock. Gulaschen sto där, pittögd å lack. Men alla pågar å töser po tribunen flabba å skreg. Sicket liv.
Förhör
Vem slog utsparken som ledde till målet?
– Det var Robin Olsen.
Och det är du säker på?
– Javisst.
Sen då, vad hände efter det?
– Det blev lite rörigt, bollen for omkring, flera spelare stångades om den…
Kan du vara lite mer precis?
– Isaac Kiese-Thelin gick upp i en nickduell, därefter var Emil Forsberg inblandad, men jag…
Nå, vi går vidare. Vad hände sedan?
– Bollen damp ner hos Magnus Eriksson.
Och vad stod matchklockan på då?
– 18:01.
Vidare?
– Ja, han sköt, på volley. Och bollen seglade in i mål i en vid båge.
Ingen reaktion från målvakten?
– Nej, ingen alls. Han stod som paralyserad.
Och hur reagerade publiken?
– Alla blev som tokiga, skrek och jublade, kunde inte fatta vad som hänt.
Du med?
– Ja, jag gick upp i limningen.
Tack. Förhöret är därmed avslutat.
Komedi
Scen 1
(Nya Malmö Stadion, en augustikväll, 2014)
ROBIN OLSEN: Iväg med skiten, bara!
ISAAC KIESE-THELIN & EMIL FORSBERG (i kör): Vi kämpar för klubben, alla gör jubben, vi passar med dubben, efteråt blir det nubben, (åt Magnus Eriksson) kriga nu, gubben!
MAGNUS ERIKSSON: Nä, nu är det jag som skjuter. Som soldaten sa!
PETER GULACSI: Vad är det där? Är det en fågel? Är det ett plan? Nej, det är Stålmannen!
MAGNUS ERIKSSON (kaxigt): Icke, men det är svenskt stål, mannen. Och det biter!
Scen 2
(Samma plats, någon sekund senare)
PETER GULACSI (i förtvivlan): Ska jag aldrig bli lycklig? Ska ingenting någonsin gå min väg? Ska jag alltid vara pajazzo?
MAGNUS ERIKSSON (skrattande, åt Gulacsi): Du kan ju börja med att raka av dig clownhåret! Och sen: byta klubb!
PETER GULACSI: Jag känner mig som en uppäten mozartkugel, bara det prasslande pappret kvar.
MAGNUS ERIKSSON (åt publiken): Nå, vad säger ni nu då? Red Bull is Dead Bull!
PUBLIKEN (atonalt): Mozart e kass, Anita Ekberg e vass!
Parechesis
Stökig situation specifikt vid spark signerad sista utpost. Sfären slank in vid skon hos spjutspetsen. Sjuan skickade sagda sfär snabbt i sinnrik sväng. Stannade strax innanför stålburen. Surt, sa Salzburg-keepern. Stadions stora samling skrek som spenabarn.
Spöklikt
En olycksbådande och oförklarlig kväll. En suddig cirkulär skepnad i luften. En mörk och en ljusare man stiger in i handlingen. Besynnerliga bollbanor isar blodet i allas ådror. Diaboliskt dimper bollen ned hos den ödesbestämda sjuan. En gastkramande sekund senare så skjuter han med sin vänster. Bollen seglar genom natten, mättad av ångest. Vålnaden i målet skyggar för ljuset. Den spöklika ansamlingen av människor skriar från terrasserna.
Filosofiskt
Bollen är i luften, bortom vår förståelsehorisont. En cirkeldefinition, quod erat demonstrandum. Dikotomin ser ut som följer: krass kommersiell läsktillverkning vs hundraårig föreningsdemokrati. Nu stiger Kiese-Thelin och Forsberg in i handlingen, kontingent. Strax väntar deduktion: om Eriksson och bollen på vänster fot, så mål. Det ser för en sekund ut som att skytten tvekar, letar efter sin anamnesis. Reduktionistisk sett så var Magnus Erikssons skott ett uttryck för hans vilja. Och i fråga om publikens jubel så var målet utilitaristiskt korrekt, a priori. Nå, mono no aware råder icke desto mindre.
Slängigt
Jodåsåatt. Det var match. Rätt viktig, faktiskt. Ja, de passade väl runt lite så där som de gör, fram och tillbaks, och de våra fick in en boll. Och några minuter senare, jag minns inte så noga, landade bollen hos Mange E. Mankan. Mangiboy. Han blundade och sköt. Pidda G i valsdansarnas bur stod lite så där lagom puckelryggigt och halvsov. Bollen gick över han. Och la sig till rätta i nätet. Fett ös på läktarna efter det. Jag kramades med han som stod bredvid, ingen jag känner, men han skrek mig i örat så jag fick lock. Men lack blev jag inte, haha. Riktigt fet kväll faktiskt.
Sonett
En väldig utspark från Olsens sträckta vrist,
landar till sist hos spelare nummer 7.
Vi är många som undrar: »Vad händer nu?«
På idéer Magnus inte råder brist!
Han drar till med en volley från långt håll.
Den flyger fram över skyn likt en pilspets.
Dess båglinje är den vackraste som setts,
och i buren nu endast en sak: en boll!
Eriksson rusar vilt till planens mittel,
Gulasci står sorgset med hängande flint.
Det mesta pekar på seger för de blå.
Hela Stadion kokar likt häxkittel.
Hos många på läktaren det nog slår slint.
Snart Malmö FF i Champions ska gå.
Telegrafiskt
BOLL LANDAR HOS NR 7 STOP HAN SKJUTER STOP FRÅN LÅNGT AVSTÅND STOP BOLLEN FAR I VID BÅGE STOP ÄNDA IN I MÅL STOP SALZBURGS MÅLVAKT LEDSEN STOP PUBLIKEN I UPPLÖSNINGSTILLSTÅND STOP UNDERTECKNAT MAGNUS ERIKSSON
Haiku
klar augustikväll
nummer sju får ett infall
bollen far i mål
Fri vers
En förlupen boll
efter rörig situation
någon tar mod
till sig
Bollen tecknar en
vid båge över augustikvällen
likt flyttfåglar
på väg söderut
Plötsligt stannar allt
upp
Sedan explosion
av glädje, kärlek,
uppdämd energi
Nu står
det 2-0 till
de med tröjor av
himlens färg
Limerick
En »Mange« med sjuan därbak
sköt bollen så att det sa sprak
den flög likt en svala
in i målet den dala
och i buren Gulasci stod spak
Lipogram
Målvakts-Robin sköt iväg kulan. Stökig situation. Bara kort därpå landar nämnda sfär hos Magnus, sjuan i Malmö FF. Han avlossar sin vänstra fot och nu far kulan i vid krök in i mål. Där står Salzburgs målvakt Mr Gulasci och klagar. Massan på stadion jublar dock högt. Nu är status 2-0 till Malmö.
Fikonspråk
Fillen bokon fimp dakon fir nekon fis hokon Fignus Makon Firiksson Ekon. Fin hakon fit skökon fin fråkon fingt låkon fivstånd akon. Fillen bokon fir fokon i fin ekon fid vikon fige båkon fich okon findade lakon i filet måkon. Fibliken pukon fiv blekon filna gakon, fich okon fik skrekon fich okon fiblade jukon. Fit dekon fid stokon fiu nokon 2-0 fill tikon Filmö Makon FF.
Antonymiskt
Vi ledde med 1-0, så på åskådarplats kändes det hellugnt och avslappnat. Matchen puttrade på, och efter en närkamp hamnade bollen hos Magnus Eriksson. Han gjorde det enda vettiga och sköt på volley. Som väntat gick bollen över Salzburgmålisen och studsade in i nät. Magnus Eriksson verkade inte tycka att det var nåt särskilt. Såg knappt ut att bli glad. På läktaren gäspade vi avmätt och tänkte: »Jaha, då var det här klart«.
For engelsk tarlunder (beebeesee axent)
Bolen damp newr hose Mangnees Eriksen. Rawkt paw hans fot. Han skjaut frawn lawngt avstawnd. Den yick i en veed bawge, in i mawlet. Mawlvaktn blew leedsn, men hewla arejnan jeewblade. Nuw stowd det Twao Nil till Malmow Eff Eff.
Felsägningar
Bobin Olson sköt ivåg en utspirk. Dit blev en rörig situat. Billen damp ner hes Magnus Yriksson. Hen sköt fran långt avstend. Bollan seglade i on bågå, och landade inne i malet. Publikan jeblade. Dit stad 3-5 till Malmö FC.
Botaniskt
Det var sensommar, så skörden var slagen för länge sedan. Men trädens lövverk hade ännu inte gulnat. På det frodiga gräset inne på Malmö Stadion stod Isaac Kiese Thelin stadig som en gammal ek. Bollen, samma form som en kandelaberlilja, kom farande som ett frö för vinden. Vår tids vajande majskolv, Emil Forsberg, var också där, pilade runt smidig som en vidja, men bollen landade hos den rosige Magnus Eriksson. Han sköt ett skott så högt att även om det växt amerikansk sekvoja där hade bollen passerat över trädtopparnas lövverk. I motståndarmålet stod en man från den fjädergräsbeklädda pustans hemland. Han föll inte alls som en fura, som man kunnat tro, utan stod fastvuxen. Bollen föll ner likt en kotte från en gran. Och in i mål. Stadion förvandlades i ett nafs till ett växthus för oförblommerad glädje.
Medicinskt
Bollen seglar i luften, som satt i karantän. Därefter studsar den, likt ett förkylningsvirus, mellan flera spelare. Smittorisken ökar, men Kiese-Thelin och Forsberg lyckas via dubbelsidig caput få fram bollen. Nummer sju, Dr Eriksson, sätter en snabb diagnos. Bollens bana genom luften liknar en intubation. Salzburgs målvakt ser ut att lida av kronisk matthet eller dystrofi och kan inget göra för att förhindra målet. Publiken arbetar sig upp till ett hysteriskt tillstånd, vrider sig i konvulsioner och krampanfall.
Kränkande
För helvete! En lång boll upp, de brutala Salzburg-backarna, stinna av vidrig läskedryck, gick förstås upp och försökte få undan den med sina vanliga tjuvknep. De var så satans fula, matchen genom. Bollen ramlade ändå ner till Magnus Eriksson, som drog till direkt. Idiotiskt, egentligen. Fast i Salzburgs mål stod Peter Gulacsi och såg ännu idiotiskare ut i sina alldeles för stora Sepp Maier-handskar och sitt clownhår. En riktig tvåmeterspajas. Och så gick bollen in. Gulacsi försökte inte ens ta den. Ha! Vilken jävla sopa!
Gastronomiskt
Robin Olsens utspark fräste till likt en smörklick i stekpannan. Därefter blev det trängsel, likt räkor i majonnäs på en macka. Men slutligen damp den köttbullsliknande bollen ner hos Magnus Eriksson. Han sköt från höften, som när man snabbt rör runt i risotton. Bollen for i en vid båge, som när bagaren kastar pizzan upp i luften. Den landade i målet, lätt darrande likt gelé. Publiken var i uppror, som när såsen gått från lätt sjudning till full kokning på bara någon sekund.
Zoologiskt
Bollen, rund som ett hoprullat bältdjur, damp ner likt en groda efter ett längre hopp. Magnus Eriksson sköt direkt, likt en tiger som går till attack. Bollen flög i en vid båge, precis som tornsvalan på sommarens första dag, rakt in i mål. Salzburgs målvakt såg lika moloken ut som en hund som gått miste om sin efterrätt. Publiken jublade, lika högt som tusen tranors sång.
Vanmäktigt
Det var ännu en dag på resan mot den oundvikliga graven. På Stadion spelades det visst fotboll. Igen. Det hade gått en stund, inte en särskilt lång, när bollen dansade runt i luften och hamnade framför en av planens aktörer, en yngling vars föräldrar funnit det mödan värt att döpa till Magnus. Han sparkade till kulan, lite sådär bara, upp i luften. Den gick i en båge, som bollar ju brukar göra, förr eller senare landar de, det är tyngdlagen som bestämmer sådana saker. Bollen gick i mål. Malmö FF vann den där matchen. Sen spelade de igen. Och igen. Några kamper vanns, några förlorades, men oavsett vilket väntade hela tiden fler, nya, matcher.
Interjektioner
Ouff! Oj! Äh! Hmm! Oj! Ojojoj! Ja! Jo! Visst! Ha! Pang! Bra! Ojojoj!
Reaktionärt
Det var en lång boll; en sån som de oupphörligen envisas med att slå nuförtiden. Närkamp med några Salzburgbackar, Kiese Thelin och Forsberg inblandade. Hade det varit Anders Frisk som dömt hade det blåsts frispark för länge sen, det säger jag bara. I alla fall damp bollen ner till Magnus Eriksson, som med sin löjliga hippiefrisyr inte alls ser ut som en riktig fotbollsspelare. Han drog till. Och minsann, bollen gick in i mål, över ungraren i Salzburgs mål. Eriksson sprang iväg och jublade i sitt hår och alldeles för stora shorts (tacka vet jag Socrates badbyxe-stil från VM-82)
Foto: Fabian Kruuse