Foto: C More
När säsongen 2014 tog slut var det inte utan att man kliade sig i huvudet. Vad var detta egentligen? Vi hade säkrat seriesegern i den 27:e omgången, tagit oss till Champions League, lyckats med konststycket att vinna en match där, och bortsett från en andra halvlek i Madrid inte låtit några förlustsiffror rinna iväg.
Det väntade, men också en smula trista, efterspelet blev en hög spelaromsättning. Flera i truppen fick erbjudande från andra håll, och många lämnade. Markus Halsti gick till DC United, Emil Forsberg till Red Bull Leipzig, Magnus Eriksson flyttade till Kina och Isaac Kiese Thelin till Bordeaux. Och vår vänsterback sedan sex år tillbaks, Ricardinho, vinkade också adjöss och drog till Azerbajdzjan.
Det behövdes alltså nytt blod in. Det blev en svängig Silly Season och en rad nya spelare – Jo Inge Berget, Magnus Wolff Eikrem och Tobias Sana, för att nämna några – presenterades. I december började ett rykte florera. Tydligen sniffade klubben på ett Peru-spår. En spelare vid namn Alexi Gomez, begåvad med det blytunga smeknamnet »Hyenan«, sades vara aktuell. Gomez dök upp i Sverige och det hela blev än bisarrare av att Mattias Thylander var inblandad i en agentroll. Men det blev inget med någon Hyena.
Samtidigt: det fanns ett sanningsyngel i det där sydamerikanska spåret. Någonstans runt mitten av januari började det pratas om en annan peruan, och den 27 januari 2015 presenterades Yoshimar Yotún. Han kom från en klubb vid namn Sporting Cristal och var välmeriterad, trots sin ungdom (han var ännu inte 25 år fyllda) hade han 38 landskamper för Peru på kontot. Det såg alltså ut som en högst värdig arvtagare till Ricardinho. Särskilt som det talades om att de som spelartyper var ganska lika: småväxta, snabba, tekniska.
Mycket riktigt. Det märktes per omgående att han var teknisk, tämligen enbent (som vänsterfotade spelare ju ofta är) och hade ett utsökt rent tillslag.
Men inledningen var inte problemfri. Han presenterades vid en presskonferens som också tydliggjorde att han talade spanska, och inget annat (Matias Concha tolkade). På plan hade han en del problem i positionsspelet och i defensiven, men samtidigt: förhoppningarna var stora. Det där skulle nog kunna rätta till sig allt eftersom.
Allsvenskan startade, och vänsterbacksplatsen var Yotúns. Eller: platsen tillhörde »Yoshi«, för i folkmun var det så han hette.
Efter 4-1-seger över Sundsvall och en mållös hemmapremiär mot AIK var det i den tredje omgången dags att åka upp till Gamla Ullevi för match mot ett IFK Göteborg som inlett med två segrar.
Det blev en tät historia. Få chanser. Ett enda mål gjordes. Men det var å andra sidan inte vilket som helst: Enoch Kofi Adu fick bollen på mittplan och vände ut den på vänsterkanten, där Yotún dröjt sig kvar högt uppe. Nedtagningen på bröstet var sublim. Han befann sig några meter utanför straffområdet, Berget tog en diagonallöpning framför honom, närmaste motståndare – Emil Salomonsson – avvaktade och höll sig på ett par meters avstånd. Och Yoshi drog till, en skön, ren vristträff. Bollen for upp i bortre krysset. På bortaläktaren sjöngs det, och i C More-studion gastades det. Yoshi själv sprang ut mot sidlinjen och genomförde nån sorts synkroniserad, och uppenbarligen inövad dans tillsammans med Adu (fräsigheten i detta tilltag kan diskuteras).
C More-kommentatorerna hade besinnat sig och hittat sitt normala tonläge. Men imponerade, det var de fortfarande. »Det här är ju ett brutalt tillslag. En av de renare och goare träffar jag sett«, sa Jens Fjellström, som expertsufflerade Jonas Dahlquist vid den här matchen.
Göteborgs fetaste kvitteringschans kom i matchens sista skälvande sekunder. Frispark från högerkanten, och man kastade fram allt, inklusive John Alvbåge. Bollen lyrades in till en märkligt fri Thomas Mikkelsen – vem, undrar ni, och svaret lyder att detta var en dansk som Göteborg korttidslånat in – som dessbättre feltajmade nicken och styrde den en bra bit utanför.
Flyt hade vi där. Det blev det inte jättemycket av resten av det allsvenska året. Inledningen lovade visserligen en del, men det nykomponerade laget klarade inte att kämpa på två fronter; det blev en ny makalös Champions League-sensommar, men femteplatsen i allsvenskan var en stor missräkning. Yoshimar Yotún gjorde 24 allsvenska matcher denna sin första Malmö FF-säsong. Han spelade också de flesta Champions League-matcherna. Segern mot Shakhtar missade han dock. Då var han avstängd efter att ha blivit utvisad mot Real Madrid i matchen innan.
Foto: Fabian Kruuse