Foto: Peter Lind, Himmelriket
Ett bra lag har tur.
Fotboll är ett slumpens spel. Hur mycket man än vill och tror och hoppas att det egentligen bara handlar om skicklighet, spelsystem och välutbildade spelare, så tvingas man gång på gång erkänna inför sig själv att fotboll har lika mycket med slumpen att göra.
Det vimlar av stolta eller sorgsna, men helt definierande ögonblick i Malmö FF:s historia, där man också kan peka på att slumpen avgjort åt oss.
I en kontrafaktisk verklighet så gick den där sublima vänstervolleyn av Ulrich Vinzents in i målet i 2-0 matchen hemma mot Dinamo, förvandlade resultatet till 3-0, och vi kvalificerade oss för Champions League redan 2011. I en annan kontrafaktisk verklighet så gick den där frisparken från vem det nu än var i Midtjylland in istället för att slå i insidan av stolpen och studsa ut i bortamötet i Herning, vid ställningen 1-0 till oss, och vi gick aldrig till Europa League-gruppspel 2018. Ja, ni förstår vad vi är ute och far efter.
Det finns ett antal sådana här ögonblick i vår 10-talshistoria där man nästan har kunnat höra hur historien har varit på väg att vända blad i sin stora bok där allt skrivs in, men så, plötsligt, out of the blue, har bladet fallit tillbaka på samma sida. Historien ångrade sig, verkligheten blev verklighet.
Nu ska vi snart berätta om en skotsk anfallare som är kapten i Heart of Midlothian och fyller 34 år i september, men vi ber er om några minuters respit.
Här kommer en högst subjektiv lista över de fem största positiva slumpögonblicken under vårt 10-tal, då historien varit närmst att vända blad och förvandla evig lycka till nattsvart sorg, men i sista stund ångrat sig.
5. Vid ställningen 2-0 till oss, en bra bit in i första halvlek i hemmamötet 2015, så väggar sig Salzburg vackert igenom inne i vårt straffområde, där till sist en av deras spelare bara ska raka in bollen, men så fäller Kari Arnason honom. Det är en solklar straff som domaren otroligt nog lyckas missa. En annan Red Bull-spelare får dock skottchans och bollen smiter någon millimeter utanför stolpen. Vi gör sen 3-0 och går vidare. Ujuj, så nära det var att det aldrig blev något.
4. De fem övertidsminuterna i bortamatchen i Istanbul i december 2018 var ju mardrömslika i sin helhet, men allra mest ångest fick man när Franz Brorsson och Johan Dahlin missförstod varandra ungefär två minuter in på övertiden och Besiktas kanadensiske anfallare Cyle Larin trängde sig fram och tåade bollen i en långsam bana över Dahlin… men mirakulöst nog i ribbans överkant, och fortfarande 1-0 till oss.
3. Salzburg borta 2014 innehåller flera Sliding Doors-moment (kallade så efter den engelska filmen »Sliding Doors« med Gwyneth Paltrow i huvudrollen som just beskriver flera möjliga scenarion i alternativa verkligheter) men inget starkare än när Red Bulls slovenske anfallare Kevin Kampl rundat Robin Olsen och bara ska lägga in bollen i tom bur en bit in i andra halvlek vid ställningen 0-2. Då dyker Filip Helander upp och avvärjer och stänger den kontrafaktiska dörren.
2. Den där nicken av en Sparta Prag-spelare på en hörna i slutet av första halvlek, när det fortfarande bara står 1-0 till oss, som tar i insidan av krysset och studsar rakt ner och sen upp i Robin Olsens famn. Totalt surrealistiskt. Alla 22 spelare står helt fastfrusna på planen i vad som känns i flera sekunder. Hade den gått in så hade det sannerligen inte blivit något Champions League-gruppspel 2014.
1. Klockan närmar sig 91 minuter när bollen lyfts in i vårt straffområde och Steven Naismith plötsligt och ofattbart blir helt fri i mitten. Han försöker, lite oförklarligt faktiskt, sig på en konstspark som lyckligtvis går högt över. Det är ett absurt ögonblick där en anfallare av hans klass normalt sett bara bankar in den. 1-2 där och vårt europaäventyr 2011 hade varit över.
Jo, Steven John Naismith, född i Irvine, i North Ayrshire i Skottland, slog igenom i Kilmarnock. Det var där som Rangers hämtade honom sommaren 2007, och betalade drygt 20 miljoner kronor för honom. Efter Rangers konkurs 2012 väntade Everton i fyra säsonger, Norwich i två, innan han i början av 2018 skrev på för Edinburgh-klubben Hearts, där han numera är lagkapten. Han är uppe i 51 landskamper för Skottland och spelade faktiskt så sent som i november ifjol i EM-kvalet för sitt land.
För många skottar är Naismith känd som en hårt arbetande anfallare, vars allround-användbarhet har varit nyttig i många sammanhang. För oss MFF:are kommer han för evigt att vara den där spelaren som bränner en jättechans på övertid och därmed förhindrar en kontrafaktisk, och olycksalig, verklighet att träda i kraft.
Men visst, bra lag har tur.
Foto: Peter Lind, Himmelriket