Foto: Fabian Kruuse
Han kom visserligen inte som ett yrväder en aprilafton med ett höganäskrus i en svångrem runt halsen, men Vladimir Rodic anlände ändå till Malmö lite i samma anda som fastlänningen Carlsson till Hemsö.
Han var, mer eller mindre, helt okänd när han dök upp. 21 år gammal, hemmahörande i serbiska FK Rad, de flesta av oss hade aldrig hört talas om honom. Han skrev på för oss sommaren 2015, blev spelklar den 15 juli, och startade tre dagar senare i bortamatchen mot Örebro. Där imponerande han direkt, med speed och teknik, och det är också han som spelar fram till Rosenbergs 1-1 kvittering. I första omgången i Champions League-kvalet fick han inte spela, men han var redo när vi, med viss möda slagit ut Zalgiris Vilnius, och skulle ta oss an RB Salzburg för andra året i rad.
Efter 0-2 förlusten i Salzburg i första mötet så såg läget inför returen minst sagt prekärt ut. Inte minst eftersom vi inte alls imponerat den här säsongen, och sommarmatcherna som ledde fram till Champions League-kvalet var bedrövliga. Rodic gjorde sin femte start för klubben i den här matchen, och hade redan hunnit göra mål, i hemmamatchen mot Sundsvall (seger 3-0) den 25:e juli.
Vi kom ut till matchen guns blazing. Stämningen var elektrisk och när Nikola Djurdjic vinklade in 1-0 i sjunde minuten efter ett mönsteranfall där Jo Inge Berget slog avgörande passningen så såg hela Salzburg-laget skärrat ut. De hade varit med om det här en gång tidigare. Sju minuter senare stod det 2-0 efter att Markus Rosenberg nickat in en hörna från just Vladimir Rodic. Red Bull var i gungning och Stadion kokade. Och nu, i den 42:e minuten, kommer Rodics största stund i den himmelsblå tröjan.
Enoch Kodi Adu skickar fram en ganska dålig boll, lite på vinst och förlust. En Salzburg-försvarare har den för ett ögonblick, men Jo Inge Berget jagar efter som en vinthund. Bollen hamnar hos en annan Salzburg-försvarare som helt oförklarligt lägger iväg den till ingen alls. Vladimir Rodic har smugit med upp och är plötsligt ensam med bollen. Red Bulls målvakt är ute på vift och målet är tomt. Rodic kan bara lägga in den i tom bur. På teve så hörs det som att expertkommentator Bosse Petersson trillar av stolen. Han liksom försvinner och återkommer inte förrän Rodic nästan är framme vid vår bänk. Då skriker han: »Vad är det som händer? Vad är det som händer?«.
Det är ett oerhört ögonblick när man inser att mittbacken Paulo Miranda så stressats sönder av Jo Inge Berget att han passat bollen ut på tom yta. Det går nog bara en tiondels sekund, men det är som att det tar tid för hjärnan att koppla samman synapserna. Man ser att det bara är en spelare som kan nå bollen, nämligen Vladimir Rodic, och man inser i samma ögonblick att han inte kan undgå att göra mål. Men man kan inte riktigt ta in vad detta egentligen betyder.
Rodic själv ser ut att inse det kolossala i det som sker. Han vet att ska komma att göra mål. När han stött in bollen med högern så viker han av i en skarp kurva och springer, springer, springer. Han tar sikte på Malmö FF:s bänk och när han är nästan ända framme glider han sista biten på knäna. Det är ett vansinnigt liv på läktarna. Alla hår på kroppen står rakt upp.
Resten av matchen blir plågsam. Adu blir utvisad efter två gula kort i 65:e minuten och Salzburg trycker på med allt de har. Och de hade ett väldigt bra lag då. Flera av spelarna i laget spelar idag i Bundesliga (Martin Hinteregger i Frankfurt, Valon Berisha i Düsseldorf, Stefan Lainer i Borussia Mönchengladbach), och Naby Keita och Takumi Minamino huserar i överlägsna Premier League-ledarna Liverpool. Men vi håller ut. 3-0 står sig och vi är vidare till play off. Celtic väntar. Men det är en annan historia.
Vladimir Rodic cementerar sin högeryttermittfältsplats direkt när han anländer till Malmö FF. Han spelar 13 av de 15 allsvenska matcherna sedan ankomsten, och i alla 10 Champions League-matcherna (4 i kvalet och 6 i gruppspelet). Han står för 4 mål och 2 assist i allsvenskan under året. 2016 får vi ny tränare, med nytt spelsystem och en del nyförvärv (Anders Christiansen och Vidar Örn Kjartansson de mest notabla) och Rodic tappar sin plats. Visserligen startar han i premiären, hemma mot IFK Norrköping (vinst 3-1), men därefter blir det mest sporadiska inhopp. Han gör ett mål, 3-0 målet hemma mot Gefle i omgång 9. Den 22:a juli säljs han till turkiska Kardemir Karabükspor. Han hinner med ett snabblån till gamla klubben FK Rad också. Ett och halvt år senare är han i danska Randers. Sedan väntar Silkeborg bara ett halvår senare. Och under sommarfönstret 2018 köps han av Hammarby. Han är då klubbens dyraste värvning genom tiderna.
Men ärligt. Vad var det egentligen som hände med Vladimir Rodic? Ett knappt år efter den här suveräna insatsen i en helt avgörande Champions League-kvalmatch – och en av föreningens stora stunder under 10-talet – så var han såld till en turkisk bottenklubb. Han hade dessutom tappat all form och fart. Det var som att han blommade vackert en sommar, men sedan vissnade. Han var annuell, inte perenn, som en engelsk trädgårdsmästare på teve skulle kunna ha sagt.
Så, vad hände? Det finns en intressant intervju i »Supportrarnas matchprogram«, ett suveränt programblad som görs på egen hand av ett gäng Bajen-supportrar, från ifjol somras, där Rodic intervjuas. Han säger då så här: »Det gick väldigt fort där i början av min karriär. Jag spelade mot ett bylag i Serbien i maj och mot PSG på Parc des Princes med Malmö i september. Jag tappade min ödmjukhet och började fuska. Både med kost och träning. Ser jag tillbaka på de där matcherna jag spelade på våren efteråt förstår jag att tränaren bänkade mig. Jag var värdelös. Själv skyllde jag på allt och alla utom på mig själv. Som sagt, det gick lite för fort för min dröm att slå in«.
Foto: Fabian Kruuse