Foto: Fabian Kruuse
Saker man inte visste förrän man tog sig för att skriva Malmö FF:s 10-talshistoria: att »Hexenkessel« är den tyska titeln på Martin Scorseses rätt så fina gangsterdrama »Mean Streets« från 1973, med Robert De Niro och Harvey Keitel i huvudrollerna. För oss MFF-supportrar så är dock »Hexenkessel« benämningen på något helt annat.
Och innan vi får skäll för att fara med osanning: jo, vi vet, det var faktiskt Salzburgs tränare Adi Hütter som myntade uttrycket. På presskonferensen efter första mötet (som ju slutade 2-1 till RB) så varnade Salzburgs tränare Adi Hütter för atmosfären i Malmö och kallade då vår arena för en »Hexenkessel«. Men det var Åge Hareide som tog det här begreppet… and ran with it.
Det är lite märkligt, i alla fall i efterhand, hur snabbt det liksom blev en vedertagen sanning att nu skulle lilla rädda läskfabrikantlaget komma till stora mäktiga arenan som närmast var att likna vid ett skrämmande helveteskaos. Tycker ni inte? Vi hade ju ännu inte hunnit sätta alla de där spåren i europeisk fotboll när vi skulle möta Salzburg. Rangers, Dinamo och Sparta. Det var de tre stora läktarkvällarna. Men det räckte för att skrämma vettet ur österrikarna? Klent virke, kan man tycka.
Och dessutom: så psykologiskt uselt av Adi Hütter (det är ett besynnerligt namn, vi måste ta upp det, man snubblar på tungan när man uttalar det, och hjärnan vill, verkligen vill, uttala det på ett sätt som gör att det istället blir ett annat, mer känt, namn, också från en person med österrikiska rötter). Österrikisk media hakade naturligtvis på Hütters beskrivningen av atmosfären och skrev andäktigt inför returmatchen 2014 om »die Arena zum Hexenkessel«. Vad var nyttan? Skulle Hütter skydda sin egen rygg vid förlust och uttåg?
Nå, det hjälpte föga. Red Bull åkte ur, Hütter fick kicken i maj året efter när Salzburg vunnit dubbeln (österrikiska ligan och cupen). När vi möter läskeblasklaget 2015 så var det Peter Zeidler som var tränare, men även han kan räkna Malmö FF som sina banemän. Han fick sparken i december 2015, och varade alltså bara ett halvt år, mot Hütters i alla fall hela år.
Så här med några år på nacken – och med den mytologi som efterhand bildats kring matchen – så verkar det nästan som att vi inför returen i Malmö var ödesbestämda att klara av det och gå vidare? Men alla – såväl media, som supportrar till Malmö FF och alla andra allsvenska lag – var rörande överens om att det inte skulle gå. Vi var oerhört nederlagstippade. Emil Forsbergs slutminutsmål nere i Salzburg hade ökat våra chanser, men ingen trodde ändå på allvar att vi skulle slå ut Red Bull. Ingen förutom Åge Hareide.
Ja, Åge Hareide hade bestämt sig. Han skulle använda varenda trick i boken för att ta sitt lag in i Champions Leagues gruppspel. Han funderade länge och bestämde sig sedan för att mixtra med laget och uppställningen. Markus Halsti fördes ner som en extra mittback så att vi snarare spelade 5-3-2. Och han gjorde allt han kunde för att stressa motståndarna. Han brydde sig inte vad de skulle tycka. För honom handlade det om att utnyttja det man hade, att försöka så tvivel hos Red Bull och på så sätt hamna i överläge.
Medan det skedde var man nog alltför uppstressad för att notera hantverket, men nu med några års blick i backspegeln så kan man ju konstatera att det här var en mästare i aktion. Åge ville stressa österrikarna till ovisshet och oro, han körde det racet fullt ut, och han vann. Hexenkesseln var född.
Man kanske också ska ta i beaktande att vi på något märkvärdigt vis har haft psykologin med oss i bägge mötena med Salzburg. 2014 så var vi utspelade i första matchen, men Forsbergs mål i sista minuten gjorde att det ändå, absurt nog, kändes som en öppen affär. Vi behövde verkligen det slumpmålet, inte minst mentalt. 2015 så var vi minst lika bra som dem i första mötet, men det där 2-0 målet de gör precis i slutet (parat med att vi inte fick straffen vi skulle ha när Nikola Djurdjic gick omkull direkt efter) skapade en annan sorts psykologi. Vi skulle visa dem hemma, vi skulle ha »revansch«. Åge var inne på det redan då. Han föredrog 0-2 istället för 1-2, för det betydde att nu var det full gas på hemmaplan som gällde, inget fegspel.
Det som fungerade psykologiskt 2014 hade inte funkat 2015, och vice versa. Vi fick de bägge mentala övertagen precis när vi skulle ha dem. Det var som att det var upplagt – bägge åren – för att vi skulle gå vidare.
Året efter så fortsatte Åge sitt stressande med häxor, kittlar, fan och hans moster. Till Kvällsposten sa han leende: »De har en häxa hängande över sig. En häxa som flugit i sju år. Och den fortsätter att flyga över Sverige och Malmö. Det tror jag att de tänker på. De tänker på att de har missat Champions League sju försök i rad«. Haha, sån player han var ändå, Åge. »Det tror jag att de tänker på«. Well, om de inte gjorde det förut så gör de det definitivt nu. Och det skulle dröja ännu några år innan Red Bull Salzburg tog sig ur den där fördömda, förbannade hexenkesseln.
Foto: Fabian Kruuse