Ordförande minns resor del 2: Tony

tony

MFF möter Kalmar på söndag, och MFF Support arrangerar en retroresa, där vi hoppas att gamla profiler och matchtröjor och flaggor och banderoller ska synas på läktaren. För att ge lite inspiration intervjuar vi några av dem som varit MFF Supports ordförande – nummer två är Tony Ernst.

Mellan vilka år var du ordförande i MFF Support?
Mellan 2006 och 2009, tror jag. Jag fyller snart 50, så minner sviker mig ibland.

När gjorde du din första bortaresa?
1977, morfar och jag åkte upp till Landskrona för det riktiga Skånederbyt. Det slutade 1-1 och jag tror att Bosse gjorde vårt mål, men det kan också ha varit Thomas Sjöberg, nu när jag tänker närmre på det. Hmm, det här måste jag luska rätt på.

Vilken är den största resan som du varit med och organiserat?
Jag hade hand om vår allra första organiserade tågresa, bortapremiären mot Djurgården 2008. Sjuhundra personer på ett SJ-tåg med tre tågset. Vi tog emot anmälningar på försäsongen på träningsmatcherna. Så det slutade med att jag hade 120 000 i tjugor och hundralappar i en plastkasse hemma hos mig. Jag gömde dem i min kalsonglåda. Jag har aldrig sett så mycket pengar varken förr eller senare. När jag sen skulle lämna in dem på banken vid Möllan blev de misstänksamma: över hundratusen i skrynkliga sedlar i en plastpåse? Det trodde jag hade dealat amfetamin på torget. Jag vill minnas att Bengt Madsen fick gripa in för att lösa det. Själva resan var värsta partygillet. Kindgren och hans anhang hade en egen vagn där de spelade Kicki Danielsson non stop såväl upp som ner. Det var full rulle. Efteråt, när vi var hemma i Malmö på natten, och alla hade gått hem, så vandrade jag och en tågvärd genom vagnarna. Han tyckte det såg utmärkt ut, »bättre än när det vanliga stockholmståget anländer«. Man var rätt färdig dan efter, det kan jag säga.

Vilket är ditt bästa/roligaste bortareseminne?
Svårt att välja bara ett. Här kommer fem. Glasgow 2011, när vi vann på Ibrox med 1-0. Vi var inte så många, men herre min skapare vilket oväsen vi förde. Festandet innan, under och efter är numera legendariskt i Skottland med omnejd. Kharkiv 2011, när vi bara var 23 på plats (det finns bildbevis!) i en gudsförgäten håla med vodkan som enda sällskap. En resa där jag och två kompisar dessutom lyckades ta oss in i zonen i Tjernobyl. Episkt! Lissabon 2003 när vi mötte Sporting. Sol, bad, trehundra laddade MFF:are. Sången och hoppandet i tunnelbanan glömmer jag aldrig. Tel Aviv 2005 när vi mötte Maccabi Haifa. En fruktansvärd värme, rejält nederlagstippade och så Abelssons 2-2-mål i slutminuten. Herrejesus! Och så hösten 1990 i Dresden, jag åkte ner med två vänner, muren hade precis rivits, Öst skulle bli Väst, men i Dresden var fullt av nazister. Man var livrädd, men det var spännande och Leif Engqvist gjorde 1-0 tidigt och så hade Niclas Nylén ett vansinnigt skott i ribban. Ja, det var tider, innan fotbollen gentrifierades och allt skulle skrubbas kliniskt rent från känslor. Förlåt, nu blev jag visst sentimental.

Vad är charmen med att åka med MFF Support?
Att man åker med folk i alla åldrar, från alla samhällsgrupper, som varit med om en massa saker man själv aldrig ens kommer att se på avstånd. Det är en härlig MFF-familj vi har!

Sugen på att följa med? Köp din resa här!

Vad tänker du?