I slutet av 2023 tillsatte regeringen en utredning om säkerheten inom idrotten, särskilt inom herrfotbollen. Målet: att föreslå skärpta lagar mot ordningsstörningar. Det skulle gå snabbt – i april 2025 skulle förslagen presenteras. Redan från början kändes det som att syftet inte var att hitta lösningar som faktiskt fungerar, utan att visa handlingskraft.
Utredningen har fått i uppdrag (dir. 2023:165) att överväga och föreslå åtgärder som syftar till att motverka brott och ordningsstörningar vid idrottsarrangemang. Direktivet hade fyra huvuduppdrag:
- Överväga skärpta straff för brott mot ordningslagen – exempelvis användning av pyroteknik, intrång på spelplanen, inkast av föremål och maskering.
- Se över möjligheten att utvidga lagen om tillträdesförbud.
- Ta ställning till ökad delning av kameramaterial mellan arrangörer och arenaägare.
- Föreslå andra åtgärder som stärker säkerheten vid evenemang.
Utifrån detta direktiv presenterades sedan utredningen Tryggare idrottsarrangemang (SOU 2025:46). Utredningen föreslår bland annat följande:
Ändringar i Ordningslagen (kap 5):
- Innehav av pyroteknik ska kunna ge upp till ett års fängelse (tidigare max 6 mån). Vid grovt brott kan man få fängelse i 2 år. Grovt brott förelås bedömas mot mängden pyroteknik som förekommit, om den hanterats på ett farligt sätt eller om pjäsen i sig bedöms vara särskilt farlig.
- Straffet för t.ex. maskering, att obehörigen beträda spelplanen samt inkastade föremål höjs från 6 månader till 1 års fängelse. Grovt brott: 6 mån – 2 år.
- Även försök, förberedelse och stämpling till brott ska bli straffbart.
Ändringar i lagen om tillträdesförbud:
- Tillträdesförbud kan bli längre – upp till 5 år istället för 3 år i taget. Tillträdesförbud ska också kunna förlängas med max 5 år i taget.
- Förbud kortare än 1 år kräver särskilda skäl.
- Brott mot förbudet kan ge upp till ett års fängelse.
- Även försök till brott enligt ordningslagen kan ge tillträdesförbud.
MFF Support har sedan länge ställt oss positiva till exkluderingsstrategin. Denna strategi har genomsyrat polisens arbete sedan avvecklingen av villkorstrappan, och innebär i stort att åtgärder för att stävja brott riktas mot de individer som begår brott – inte mot kollektivet. De åtgärder som sätts in gentemot supportrar behöver dock vara proportionerliga.
Ett av våra största bekymmer med utredningens förslag är just bristen på proportionalitet. Att det nu föreslås att någon som exempelvis innehar eller använder pyroteknik i samband med fotbollsmatcher kan dömas på samma sätt som för ett sexuellt övergrepp av normalgraden är djupt problematiskt. Det sänder signaler om att olika typer av brott värderas likvärdigt, trots att deras allvarlighetsgrad skiljer sig markant.
Flera av de gärningar som omfattas av utredningens skärpta straff har redan brottsrubriceringar inom annan lagstiftning. Att införa högre straffskalor specifikt för ordningsstörningar i idrottssammanhang riskerar att skapa en så kallad ”dragspelseffekt”, där straffnivåerna för andra relaterade brott också gradvis skruvas upp. Detta utan att det finns ett tydligt syfte eller belägg för att det skulle ge effekt i form av ökad säkerhet.
Särskilt oroande är de föreslagna kriminaliseringarna av osjälvständiga brottsformer – alltså försök, förberedelse och stämpling till vissa handlingar som att inneha eller använda pyroteknik eller att maskera sig. Det öppnar för en farlig gråzon. Vad ska i praktiken räknas som förberedelse till maskering? En halsduk som dras upp mot ansiktet? En nackvärmare i fickan? En keps och ett par solglasögon? Otydligt definierade lagar riskerar att bli ett verktyg för godtycklig tillämpning.
Vi ser även kritiskt på förslagen om förändringar gällande tillträdesförbud. De senaste åren har vi sett och fått information från olika lags supportrar att personer tilldelats tillträdesförbud på ytterst lösa grunder. De drabbade rycks ifrån en stor och viktig del av sitt sociala sammanhang i livet, ofta med oklara och vaga hänvisningar. Vi vet att cirka en av tre av utfärdade tillträdesförbud sedan hävs i tings- eller hovrätter, vilket borde indikera hur godtyckligt de används. Det faktum att möjligheten att dela ut dessa ska stärkas och dessutom kunna inkludera försök till brott gör oss oroade, i synnerhet med hänvisning till deras bristfälliga motivering och lättvindiga användande.
Vår oro handlar inte bara om juridiken i sig, utan framför allt om hur lagar riskerar att användas i praktiken. Vi och många andra supportrar har erfarenhet av hur Polis- och Åklagarmyndigheten alltför ofta agerar utifrån misstänkliggörande och med godtycke gentemot supporterkulturen. Dessa erfarenheter gör att vi ser en konkret risk för att lagförslagen inte bara kommer att slå oproportionerligt hårt, utan även träffa fel.
Dessa ställningstaganden står parallellt med vad vi alltid framhävt. Vi vill att läktaren ska vara en trygg plats, dit personer som kan vara farliga för andra supportar inte har tillgång. Begår man ett brott bör man tilldelas ett straff – rättsstaten gäller även på våra fotbollsläktare. Men straff måste tilldelas i enlighet med proportionalitetsprincipen, precis som all annan myndighetsutövning och lagföring i Sverige.
Det går heller inte att bortse från den sociala bild som byggts upp kring supporterkollektivet av media och rättsväsende. Vi betraktas ofta som potentiella kriminella, oavsett vilka vi är – enbart med hänvisning till att vi gillar att gå på fotboll. Urskiljningen mellan supportrar är svår för polisen att göra, och dessa förslag kan riskera att leda till att polisen kan komma att arbeta mycket mer ingripande gentemot oss som kollektiv. Detta kan till exempel innebära att vi kommer se en ökning av antalet personer som stoppas och visiteras på väg till matcher, att visitationerna på arenorna kan bli mer intima, att ingripanden i marscher och på pubsamlingar kan bli mer förekommande, samt att tifoverksamheten i form av införande av tifomaterial på arenorna kan försvåras. Vidare kan vi även drabbas i form av att polisen kan dra in tillstånd för matcher, eller omvisitera hela läktare eller arenor. Tyvärr ser vi inte att detta är överdrivna scenarier, med hänvisning till att kriminaliteten som potentiellt kan begås genom dessa förslag betraktas som grövre.
Med andra ord: konsekvenserna av utredningens lagförslag kan mycket väl i förlängningen leda till åtgärder som kommer att te sig som kollektiv bestraffning. Kollektiv bestraffning är, och kommer alltid vara, ett hot mot den svenska supporterkulturen.
Vi tror oss se en mörk framtid för supporterkulturen ifall dessa lagförslag blir verklighet. Inte på grund av kulturen i sig, utan på grund av den repression den utsätts för av myndigheter och lagstiftare. På en punkt är vi eniga med betänkandet – vi har en supporterkultur i världsklass. Vi ser rekordstora publiksiffror år efter år, vi ser en tifoverksamhet som utmanar globalt, vi ser en damfotboll som för varje år lockar fler och fler. Detta vill vi, precis som många andra, värna.
Runt om i världen ser fotbollsläktarna mycket annorlunda ut. De har förskjutits i en snabb takt, där polisens repression gentemot läktaren och läktargruppernas isolering och radikalisering ömsesidigt förstärker varandra. Låt oss inte hamna där.
Vi behöver tillsammans hitta en väg framåt för att stävja brott. Men låt oss hitta detta genom dialog, samverkan, självreglering och proportionerliga åtgärder – det som tidigare fungerat bäst för ändamålet. Ett exempel på när dialog har varit effektivt är den kommuniké som ett stort antal ultrasgrupper gick ut med inför säsongen 2024, där man kom överens om att arbeta mot inkastade föremål. Detta ledde till en påtaglig minskning av ordningsstörningar av denna karaktär. Det finns ett omfattande arbete mot rasistiska, sexistiska och homofoba uttryck som enar över klubbgränser. Utgå ifrån det positiva arbetet som sker inom vår kultur varje dag!
Vidare tror vi att det finns en uppsjö av kunskap på området kring hur man långsiktigt arbetar för en konstruktiv kultur inom fotbollen som den här utredningen har negligerat. Vi efterfrågar andra perspektiv än det ensidiga respressionsperspektivet som utredningen baseras på.
MFF Support kommer att fortsätta vårt arbete med att förstärka de konstruktiva, positiva insatser vi ser och alltid lyfta supporterperspektivet gentemot makthavare. Supporterrörelsen är den största och mest levande folkrörelsen i detta landet, det ska vi bevara och ge utrymme för att blomstra. Inte kväva med repressiva åtgärder!
MFF Support styrelse
Länkar med ytterligare läsning i frågan:
Utredningen
Remissinstanser
Läs gärna Enables rapport “En svensk modell?” som handlar om säkerhetsarbetet inom fotbollen
https://enablesverige.com/2025/04/24/en-svensk-modell-for-arbetet-med-fotbollssakerhet