Har ni sett en enda bild eller artikel av Kosovo ur ett turistperspektiv? Det hade i alla fall inte Christian Bruun. När det stod klart att Malmö FF skulle möta FC Drita i kvalet till Champions League blev han därför extra pepp på årets första Europamatch. Här följer Christians intryck från FC Drita borta.
En tidig tisdagsmorgon på Sturup och flighten till Skopje i Makedonien. Vid gaten känner jag igen Bertil, kallad ”Berra”, från förra årets bortamatch mot Vardar. Berra är nyss fyllda 70 och reser stolt och ensam i sin Norra Läktaren-tröja. Vår taxi är full men Berra får plats i Nr Tolv-redaktören Simon Pålssons bil så klart.
Så fort vi landat bär det mot Pristina. Vår taxichaufför gör ett stopp på en restaurang där en av servitörerna plitar ner ”MFF-Drita, 5-0” på en servett innan han leendes drämmer näven så hårt i bordet att glasskivan spricker. Humöret är på topp när vi kommer in till stan som sjuder av liv.
Inte många minuter dröjer innan vi tar oss till samlingsplatsen där ett gäng redan infunnit sig. Vädret är varmt och soligt, lika varma och härliga är alla människor vi träffar på. Pristina är i full gång och uteserveringen fylls på med fler och fler supportrar.
Två timmar innan matchstart rullar så bussen MFF bokat till Mitrovica och arenan. Aldrig har väl poliser fått så mycket leenden och jubel från MFF-supportar som den poliseskort som sparade oss en flera mil lång kö till arenan. En gigantisk sektion mötte oss 60 MFF:are. En klassisk friidrottsarena med löparspår och en mäktig kuliss med landskapet i bakgrunden.
Dritas supportrar var inte helt på plats förrän vid avspark men då hade vi sjungit en rejäl stund redan. De bjöd också på en överraskning när en hel sektion på kommando tog av sig på överkroppen och började sjunga och hoppa.
3-0 med mersmak och bussen stod redo med poliseskort tillbaka till Pristina igen. På onsdagen åt jag frukost med det gänget som jag delade hotell med. Burek räknas väl som frukost?
De andra åkte till Skopje för att hinna med ett flyg men jag ville syna Pristina lite närmre. Fullt med caféer och restauranger, en gågata genom de centrala delarna, inga folktomma platser direkt. Nästan alla man pratar med kan engelska och gratulerar glatt till vinsten när man berättar var man kommer ifrån.
På den här stora gågatan ser jag så Berra igen. Han tar igen sig på en bänk och jag gör sällskap. Vi delar en god timme av härligt snack; hur Berra gick på sin första match 1963 fast Smedstorps IF ju var hans klubb och lite snack om en eventuell resa till Cluj.
Två andra supportrar ser oss och vi får ytterligare sällskap en stund. De ska med samma flyg som Berra, så ännu en gång får han sällskap.
Man reser aldrig ensam på en MFF-match.