Den årliga kongressen European Football Fans Congress hade i år förlagts till Bologna. Traditionsenligt närvarade representanter från MFF-familjen. Anna Storåkers från MFF Supports styrelse avlägger rapport.
En redigerad version av nedanstående rapport finns att läsa i nya numret av Nr Tolv.
European Football Fans Congress 2014 hölls i Bosco Albergati, vid en lite insomnad by utanför Bologna, cirka en halvtimme med bil. Vi tog oss via Milano till Bologna sent den 3 juli, och installerade oss i en liten lägenhet i stadens utkant. På kvällen blev den en snabb visit till stadens stora torg Piazza dell’8 Agosto, och lite nattamat i en gränd.
Hyfsat utvilade begav vi oss sedan fredag morgon ut till kongressen, där vi välkomnades av volontärerna från Football Supporters Europe, som checkade in oss och försåg oss med lite blandad information.
Fotbollsmatcher supportrar emellan
Vi tog oss runt på området där det spelades ett hundratal fotbollsmatcher i antirasistiskt syfte, samtidigt som vår konferens pågick. Mondiali Antirazzisti är en turnering som startades 1997 av Progetto Ultrà-UISP Emilia Romagna med syftet att rivaliserande grupper och oliktänkande skulle mötas i icke-kommersiella vänskapsmatcher. Idag deltar uppåt 7000 personer i de olika turneringarna, som också inkluderar en camping och en konsertscen. I och med att man fick pluspoäng i turneringen för att göra vackra tifoarrangemang och banderoller mot rasism, så var området och framför allt restaurang- och bardelen mycket väl utsmyckad.
På eftermiddagen började årsmötet, där det rapporterades om årets aktiviteter, finansiering och inkomna motioner. Man tog beslut om bifall samt diskuterade kort kring motionen, som gällde huruvida ”nya” stater som exempelvis Katalonien i framtiden, ska vara en del av FSE. Vill man läsa hela protokollet finns det inom kort på FSE:s hemsida. Vi hade röstmandat för lokalorganisation, vilket är det mandatet som är tyngre än individuell supporter, men lägre än nationella organisationer som SFSU. Det som vi reagerade rätt starkt över var att Camp Sweden, som var på plats, har röst både via SFSU, men även eget mandat som nationell organisation – och det har också dess utbrytarsektion Blågul Support, som hade en representant på plats. Vi anser detta vara rätt absurt och återkommer med vårt förslag till åtgärd i frågan. Funderingar dök även upp om de, och liknande organisationer med landslagskoppling, hör hemma i SFSU enligt oss. Alla våra medlemmar är välkomna att höra av sig i frågan med sina åsikter.
Mr 100%:s hemmaplan
Efter årsmötet begav vi oss till Stadio Renato Dall’Ara, Bolognas hemmaarena som ligger i stadens ytterområde. Där kan man lugnt säga att de förespråkar så kallad Öppen Stadion – det var bara att gå rakt in. Det var många lokaler som var öppna inne på arenan – boxning, gym och brottning bland annat, så det kändes inte helt öde, men det var ändå mäktigt att komma in och vara ensamma på läktarna, som rymmer 38,279 personer. Mycket var bevarat sedan den byggdes 1927, men några smakfulla tillbyggnader hade gjorts i efterhand. Kurvan är dedikerad till Bolognas ultras, och döpt till Bulgarelli, efter spelaren med samma namn som dog 2009. I kulvertarna och gångarna har supportrarna själva fått utrymme att måla loggor och budskap.
På kvällen letade vi upp en väl gömd restaurang vid namn Osteria Broccaindosso, där vi åt en fin middag i sällskap av Tony Ernst och Djurgårdens SLO Lena Gustafsson Wiberg, samt vår resekamrat Filip Lindblad från Supras Malmö (som även stod för alla fantastiska rekommendationer om matställen.) Vi fick ett bord längst in där det langades ut ett tiotal rätter från köket som toppades med landets bästa melon i överflöd. ”Molto Bene!”, som vår före detta ordförande skanderade högljutt!
Supporteraktioner
Lördagen bjöd på ett lite mer späckat schema, där vi delade upp oss lite för att delta i olika workshops, främst två stycken som kändes mest relevanta för Support att ta del av. Nummer ett handlade om supporteraktioner mot diskriminering, rasism och andra orättvisor som till stor del tar för stor plats på våra läktare och i våra klubbar. Här pratade bland annat Filip om vårens händelser i Malmö och efterspelet som stärkte MFF-Familjen, och vi fick även lyssna till historier från Zagreb och Wien där förtryck skett i supporterled. Sedan tog vi oss an de nationella organisationerna i workshop nummer två, där Tony pratade en del, men också två supporterprofiler från Fenerbahce, som berättade om det diktatoriska biljettsystem som införts, där premiärministerns son gjorde stor profit på matcherna samt skapade klassskillnad, och även Forever Ultras från Bologna som talade om hur stadens politik påverkade fotbollen. Under hela dagen fördes även informella diskussioner oss supportrar emellan, och det finns mycket tankar och idéer om konstruktiva åtgärder som vi tar med oss vidare hem till Malmö, för att förbättra vår supporterkultur ytterligare.
Denna afton krävde lite vila, men blev slutligen till en promenad kring stadens studentkvarter som sjöd av liv och hetsiga diskussioner – fullt med folk ute på de små torgen som drack söta, billiga och starka drinkar och pratade om livet – Piazza Guiseppe Verdi rekommenderas varmt för ett avbrott från vardagen. Här runt hörnan låg även restaurangen vi fått tips om – även den hette som gatan – Via Delle Belle Arti – där vi fick kvällens absolut sista bord på en liten innergård där vi sjönk ner som ett gäng utslagna italienare. Lite musslor, tryffel, buffelmozzarella, parmesan och panna cotta gjorde dock susen, och vi fick återigen sällskap av tidigare nämnda SLO som vi utbytte erfarenheter med tills klockan började närma sig tvåtiden. Hem till lägenheten längs Via Stalingrado och lite ihoppackning – klockan åtta ringde alarmet och det var dags att köra upp mot Milano, och hemfärd för att se första allsvenska matchen efter uppehållet.
Sammanfattningsvis mycket bra resa där vi återigen styrkt MFF Supports roll i det europeiska supporternätverket, och tagit med oss riktigt bra kunskap och kontakter hem.
3 svar på ”Ute i Europa”